Tanzania (Moshi)

Efter åtta månader kors och tvärs i Afrika börjar vi känna oss rejält avslappnade, nästan på gränsen till slöa. Vissa dagar är vårt största dilemma vilket, förtillfället, är bästa stället att läsa en bok, campingstolen, solstolen, stranden eller i bilen? 2005 var vi i Tanzania för första gången och firade chaufförens fyrtioåriga födelsedag. Sju år senare är vi här igen under samma period. Skillnaden från förra gången är att det var varmare då, kan nog ha att göra med att vi vant oss med värmen. För tillfället består klädvalet på de för oss lite kyliga kvällarna +28 grader av långbyxor, t-shirt och jacka. Tänk vad olikt mot Sverige, då en kväll med +20 grader räknas som tropisk hetta?
Tanzanierna har dessutom lagt sig till med en ful ovana sedan vi var här sist, den är att kalla den fortfarande unga och relativt fräscha kvinnan i sällskapet för MAMMA!!!! JAG är f.. inte någon MAMMA och framförallt inte till en skäggig, tandlös strandförsäljare i trettiofemårsåldern.

I Dar Es Salaam har vi nu väntat i över en vecka på vårat Sudan visa bara för att beskedet att vi inte kan få ett visum utan bara en bekräftelse på att vi kunde ha fått ett, om de utfärdade visum vilket de alltså inte gör. Det otroliga är också att svenska ambassaden bemötte oss på exakt likadant sätt när vi bad om ett introduktionsbrev för Sudanensiska ambassaden. Svenska ambassaden skrev ett brev att de inte utfärdar några introduktionsbrev, men brevet fungerade som ett introduktionsbrev, vilket det inte var???
I vår väntan har vi badat i ett skönt (+28 grader) men skitigt vatten, kartläsaren ser ut som ”Monstret från den svarta lagunen” då hon kommer upp från vattnet. Sjögräs i alla dess former hänger som kamouflage över huden men badas ska det.  Är man från västkusten är man ju van vid tång och sjögräs, medan en östkustbo skriker som ett litet barn så fort en liten tångruska närmar sig.

På den svenska nationaldagen bjöd vi in oss själva till konsulärens residens i den mer fashionabla delen av Dar Es Salaam. Spektaklet firades med ett stort party på ca 400 ”betydelsefulla” personer, alla anlände i limousiner, utom vi som kom i en mycket ”luxuös” tuktuk av allra äldsta modell. Här var de då dags att äta och dricka tillbaka lite av skattepengarna vilket vi till råga gjorde. Janzonsfrestelse, sill, lax, tunnbrödssnittar, brännvin, vin, öl och västerbottenost (ca 20 kg serverades, varav 15kg åts upp av oss samt av Evert Taubes släkting Lennart).

En annan händelse från vår vardag var när vi spatserade in till byn för att se Sverige spela mor Ukraina. Två kronor och femtio öre var inträdesbiljetten och vi bänkade oss medan matchen innan höll på för fullt. Stället var proppfullt när denna match spelades och när den var slut så slank nästan alla iväg hemåt. De flesta lokalbor hade inget intresse av den matchen som vi ansåg var kvällens höjdpunkt men självklart fick vi de bästa platserna efter att tydligt klargjort för ägaren att de var en stor kväll för oss. Resultatet finns inget att säga någoting om men det var desto roligare att se lokalbornas miner och skratt när de fick höra hur chaufförens röst blev allt hesare och hesare efter alla svordomar och skrik som kom från hans strupe. Inte heller fick vi en chans att lunka hemåt till RAA som riktiga förlorare, lokalborna stoppade oss och sa att vi absolut inte kunde gå. Inte ens de promenerar efter mörkrets inbrott då man blir rånad på allt man äger och har (t.om. skorna). De blev alltså motorcykel taxi hem. Dagarna lunkar sakta framåt Och nu beger vi oss vi till Kenya för att försöka få visum till Etiopien och Sudan.
Önska oss lycka till och GLAD MIDSOMMAR PÅ ER HEMMA I DEN TROPISKA HETTAN ;-)