Namibia (i goda vänners sällskap)

Så anlände våra 2 vänner Jocke och Emil med flyg från Stockholm. I 10 dagar skulle vi utforska central Namibia tillsammans. Chaffisen vart till sig av glädje då en stock färsk grovsnus (han har använt fulsnus sedan avresan) och en kvällstidning levererades. Co-drivern hjulade längs gatorna i Windhoek då hon också fick en stock snus, samt senaste numret av tidnigen Filter.
Första kvällen släpade vi med de trötta resenärerna till Hiltons Skybar, snabbt följt av Joes Beer House där en alldeles förträfflig ”Game” middag intogs i form utav Oryx, Springbok, Kudu och Struts. Tack och lov hade Joakim och Emil hyrt en Toyota Hilux (typisk Al Qaeda bil) utrustad med taktält och campingutrustning så några förbokningar på hotell var inte aktuella (skönt).

Vår första destination blev Namibias turistmagnet nr 1, nämligen Namib Desert där världen högsta sanddynor finns att beskåda. Våra vänner tog ca 500 bilder var och t.om co-drivern blev imponerad av dynornas form och färg trots hennes negativa inställning till sand. Att Jocke dessutom fick användning av 4×4 gjorde inte saken sämre.

Den lilla staden Swapkopmund med dess tyska arv vart vi inte speciellt imponerade av, chauffören jämförde staden med ett tivoli. Att det dessutom var kallt och dimmigt gjorde inte saken bättre. På vår rutt norrut stannade vi i Brandberg, där vi campade på ett fantastiskt ställe. Solen färgade de intilliggande bergen röda och temperaturen sjönk på kvällen till behagliga 37 grader.

I Namibias största nationalpark Etosha stannade vi i 3 nätter. Vi såg en uppsjö av djur där noshörningar (3st), lejon (11st) och giraff (obegränsat) imponerade mest. Grillen tändes på sedvanligt sätt varje kväll och dagarna gick åt att sakta puttra runt och sitta vid vattenhålen och glo i kikaren.

I Etosha skildes våra vägar åt då Emil och Jocke återvände till verkligenheten och vardagen i Sverige och vi själva fortsatte vår resa norrut mot världens tyngsta (50 ton) meteroit och senare den berömda Okavango floden med dess delta.

Efter ca 30 mil försvann plötsligt Namibias europeiska arv, västerländsk bebyggelse blev lerhyddor, ”fancy” bilar blev åsnor, vita människor blev svarta, kort sagt: den svarta kontinentens vibbar har slagit till och vårt lilla äventyr fortsätter igen…

Vi vill även gratulera vår italienska vän Dagmar på födelsedagen om hon nu läser detta.